Personlig hundcoach

Hejsan! Jag läste lite på eran sidan och såg om omplacering av hundar. Är så osäker på var jag ska vända mig och orolig att sätta ut annons på tex hejsan! Jag har en del funderingar, frågor och svar angående en vovve vi har här hemma som just nu är våran. Förövrigt så har vi en 3 (snart 3 iallafall) åriga tik, en pitbull/amstaff (tror vi?) blandras som har haft det lite rörigt och kanske inte den bästa barndomen/uppväxt. Från första start ut i livet, ifrån födseln alltså, så var hon utstött ifrån hennes 11 syskon. Hon var minst av alla i kullen, svagast och dom trodde inte att hon skulle överleva. Men mot alla odds så överlevde hon (tack gode Gud!) och fick komma till en familj alldeles i närheten när hon växt till sig. Tyvärr var det här ingen seriös uppfödare utan valpade mer för att komma åt pengar. Så pitbull och jag gissar iallafall på amstaff (utifrån hennes utseende, särskilt huvudet/ansikte) har mixats (vilket kan oroa mig då man vet att de raser, och då kanske man faktiskt menar specifikt dessa 2 raser också, helst inte ska mixas pga mer risk för psykiskt instabilitet samt mer oro och rädsla.) Och precis som det sägs så är denna fina dam en mycket orolig och rädd hund. Ifrån första start. Och kanske gjorde hennes första ägare inte det mycket bättre med sättet han hade hand om henne heller. Han ska (vad man hört, inte vad jag egentligen VET SKA ha hänt!) inte ha tagit hand om henne som man borde, inte gett denna ras vad dess behov behöver, skrämt henne, rökt på inomhus (hur mkt och hur ofta vet jag inte??) tillsammans bland henne. Inte gett henne den tid, den träning både fysiskt och mentalt hon behövde. Så hon omhändertogs till slut av min bror och av hans flickvän. Som bor i Hofors i en lägenhet, en 2:a tillsammans med tjejen Viktoria och dottern Olivia. Dom älskade henne högt och lågt och såg till så hon fick rastas som hon skulle och allt annat där till som behövs med en vovve. (Tränade väl inte någon sport med henne direkt mer än långpromenader och grund kunskaperna som en hund behöver) men hon fick betydligt bättre än vad hon hade haft iallafall. Men familjen utökades och en liten pojke kom till världen och det är där jag och min pojkvän kommer in i bilden. – Dom klarade inte längre av att ge henne den tid hon behövde eller de behoven hon behövde och tyckte att hon förtjänade en annan familj som kan ta ”bättre” hand om henne, ge henne allt det där hon behöver. Under en period skulle dom alltså prova att ha henne någon annanstans fram tills dom fick det mer stabilt med ekonomin, tid, varann och allt därtill. – och självklart ställde man upp som familjemedlem som ”faster” för vovven. Så vi hämtade Kajsa (hunden) i Hofors i Oktober 14 och har henne än här idag Mars 15. Men nu börjar det köra ihop sig med tid för oss också och känner att det kanske är tid för Kajsa att komma tillbaks till hennes ”riktiga” ägare, då vi gjorde upp att vi skulle ha henne fram till vårkanten, då min pojkvän börjar sitt säsongsjobb i Norge (det var på så vis dom vände sig till oss och på så vis vi kunde ställa upp och hjälpa till också, eftersom killen min är ledig ett helt halvår. Vilket betyder all tid i världen till hunden, då han också är duktig med hundar, gillar djur och då speciellt hundar då han ägt hundar förut och har överskottsenergi så då tog ju vi såklart tillfället i akt och tyckte det skulle vara perfekt och kunde inte passa bättre. Dessutom har vi hus och tomt, vilket iallafall vi anser är bättre för vovven.) och nu börjar situationen bli ohållbar. Han flyttar till Norge och blir borta där under veckorna och jag har själv just nu 3 jobb på sjukhuset här i Torsby kommun, där vi bor. Men problemet är ju såklart att min bror och hans tjej inte längre känner att dom kan ta tillbaks henne. Pga fortsatt tidsbrist (vilket jag väl förstår) samt ekonomi. Men det är lite rädsla bakom det hela då dom inte litar på Kajsa till 100% och jag förstår dom med småbarn!! Då Kajsa har morrat mot deras dotter Olivia förut samt ägaren Victoria. Kajsa är en jätte jätte fin, GLAD sprallig underbar hund. Hon har en sån fin personlighet, så lugn (åtminstone inomhus), närgången, kärleksfull hund. Det är en riktig livskamrat som följer varenda steg du tar och hemskt gärna sover bredvid dig och helst på dig eller åtminstone så nära som möjligt. Men hon har sina sidor också tyvärr, då hon även är en otroligt känslig, rädd, orolig och ängslig vovve. Som kanske inte har haft den lättaste uppväxten men jag tror STARKT på att med RÄTT hjälp, mycket tålamod, rätt TRÄNING, med en mycket erfaren ägare av rasen, så kommer hon bli den allra bästa livskamrat man kan tänka sig. Vi har några buktor med henne. Hon älskar människor, allihopa. Spelar vanligtvis ingen roll vem som kommer rätt in i huset och hälsar på, och med vanligtvis menar jag att hon igår för första gången under sitt liv fått utfall emot en dam som gick fram och hälsade på henne. Samt idag faktiskt, var påväg att flyga på en gammal skolkamrat till min pappa. Och med flyga på så menar jag morrande, raggresande och anfall riktat emot ansiktet. Inget bett, ingen skada skedd, ingenting hände men är sjukt rädd OM något skulle hända. Jag känner att här slutar mina kunskaper, jag vet ej hur jag ska hjälpa älskade Kajsa för bästa sätt. Jag var in och pratade med veterinären och dom trodde det kunde vara löptid på gång, då en del hundar kan bli rent utsagt dumma i huvudet och helt och hållet olikt sig, pga alla hormoner, då en del blir riktiga hormonbomber. Och då rekommenderas givetvis sterilisering. Hon morrade för första gången emot mig igår när jag blev lite för klängig så jag lät henne va. Men ingen utav oss i familjen som haft henne såpass så man känner henne,- känner igen henne nu. Hon som alltid ÄR så snäll, goo, GLAD och kärleksfull har helt plötsligt blivit oförutsägbar och rent utsagt irriterad och arg. Så vi avvaktar och kommer inget löp ska vi till vet. igen för besiktning för att se om nåt är på tok, MEN min bror och hans tjej trodde absolut att det hade med löp att göra, då dom känner igen detta sen förut, att hon blir arg, sur, morrar, allmänt konstig och vrång. Och dom om några bör ju veta av egna erfarenheter av Kajsa. Vet ej vad detta beror på som sagt, ifall det har med löp att göra, eller om det är annat på tok, eller om hon helt enkelt är psykiskt instabil och behöver hjälp av någon som vet vad den sysslar med. Jag önskar Kajsa det allra bästa i livet, jag tror på henne! Kunde jag skulle jag aldrig lämna bort henne! För jag älskar den här hunden! Hon är så speciell, så egen, stor personlighet. Hon sätter stora spår hos folk för hon är så fin i sättet som hon är. Jag tänker kämpa ända tills den dagen hon får ett nytt hem av den bästa kvalitén! Men är samtidigt väldigt nervös, nedstämd, orolig och ledsen över om det ens är nyttigt för denna stackaren att behöva att flytta runt ännu en gång till. Hur är det egentligen med hundar som flyttar runt? Alltså vad tror ni är bäst och VAR ska jag vända mig? Hon som redan är så rädd och ängslig för allt och ingenting redan. 😞 Hon kräver mycket tid, träning, aktivitet. mvh Christina Olsson

Skickat från min iPhone